maanantai 4. marraskuuta 2019

Dickursby förskola i Fornparken

Stenåldersboplatser och andra arkeologiska lokaler har mycket att berätta, det är ett som är säkert. Men det kan vara ganska svårt att hitta berättelserna när man besöker dem, för platserna har ofta varit obebodda så länge att det inte finns kvar några synliga märken av dem ovanpå markytan. För att komma åt historierna måste de grävas ut av arkeologer som kan tolka fynden och läsa jordlagren och naturen runt omkring.

I Fornparken i Ånäs har vi på Vanda stad och stadsmuseum haft som avsikt att åskådliggöra en del av det som döljer sig under marken. Det har vi gjort genom att sätta upp en infotavla om arkeologiska utgrävningar och fynd samt med hjälp av stenpelare som visar var strandlinjerna gått en gång i tiden. Dessutom jobbar vi hela tiden med att få ut information också på annat sätt, t.ex. genom att göra ett mobilspel om platsen.

"Andreas berättar om hur man levt förr vid Fornparken" En fin bild på mig. Jag hade faktiskt en svart mössa på huvudet dagen då jag guidade. I bakgrunden syns också de tre stenpelarna, som visar var den gamla havsstranden funnits.

Vi har också gjort guidningar i Fornparken. För några veckor sedan besökte barnen i Dickursby förskola platsen och jag hade nöjet att berätta för dem vart de egentligen kommit. Efteråt fick de rita det de sett och hört. För mig var det otroligt intressant att se teckningarna. Då fick jag veta hurudana bilder 6-åringarna målat upp för sig då de hörde mig prata om saker som till stor del är osynliga idag.

Rundvandringen började med att barnen fick veta att de stod på gammalt havsbotten. Från havsbotten förflyttade vi oss högre upp till den forna sandstranden där stenåldersbyn legat. Där funderade vi bland annat på hur stenåldersmänniskorna livnärt sig, hur de jagat och fiskat. Vi kollade också på stenpelarna som visade var vattennivån legat under olika perioder av stenåldern. Barnen såg ut över åkrarna och försökte föreställa sig hur det någon gång varit yttre skärgård med små kobbar där sälar och fåglar vilat sig.

"Den gamla havsstranden vid Ånäs. Andreas mormor bor i det gula huset" Palmträd förekom faktiskt på många teckningar, kanske de hör ihop med sandstränder. Jag berättade också för barnen att min mormor ännu också bor i det gula huset som syntes från fornparken.

"Husen vid gamla havsstranden i Ånäs" Jag berättade aldrig hur stenåldershusen ser ut. De här husen ser kanske lite mer medeltida ut, höga och smala som i till exempel Tallinn. Men på stranden gör de lerkrukor och fiskar. Stenåldersaktiviteter som vi talade om.

Efter allt prat om stenålder förflyttade vi oss mot ån nedanför Fornparken. Vi gick under den moderna bilbron mot den gamla stenbron. Det var som en tidstunnel som förde oss från stenåldern mot medeltid och nyare tider. Stenbron låg nämligen vid Stora Strandvägen eller Kungsvägen som den nu för tiden allmänt kallas. Vägen byggdes ursprungligen någon gång för runt 800 år sedan mellan Åbos och Viborgs slott.

"Åbo- och Viborgs slott och Kungsvägen som gick mellan slotten" En mycket tydlig bild på vägen mellan slotten!

"Den där stenbron varifrån hästen föll" Hästen som föll från bron hade tydligt blivit kvar i minnet hos många.

Stenbron är byggd i slutet av 1800-talet och före den har det på samma plats funnits en träbro. Det hörde till böndernas uppgifter att hålla träbron i skick, men de orkade inte alltid fulfölja sina förpliktelser. Barnen fick höra om prästen som på 1600-talet skulle åka över bron med häst och släde. Men bron hade blivit så murken att den inte höll för den tunga släden. Både häst och släde for igenom bron. Hästen drunknade men prästen klarade sig med nöd och näppe.

"Den där hästen har drunknat" Här ligger hästen rofullt och vilar under vattnet med ögona fast.

Historierna väckte mycket frågor bland barnen och vi förde många fina diskussioner. Speciellt verkade barnen fundera över om hästen fortfarande vilar på botten av ån. Det kunde jag inte svara på. På åns botten har ingen ännu gjort utgrävningar. Ån ruvar säkert också på många intressanta berättelser!


Andreas Koivisto

Ei kommentteja: